grizzlysepistlar

Det är som vi alla vet förberedelsernas kväll. Jag har lagat mat i timmar, ystat ost, stöpt ljus och sytt en klänning i guldiga paljetter. Förmodligen kommer jag inte sova en blund i natt för imorgon är det den stora årsdagen.

Den 16 oktober 1995 meddelade Mona Sahlin att hon ska dra sig undan ett tag efter den så kallade Tobleroneaffären. Hon hade ett gäng år tidigare handlat för uppemot 55 000 kronor på jobbkortet. Tyvärr var det inte bara Toblerone hon köpte för den stora summan, även om det hade gjort allt lite mer underhållande. Men jag tycker ändå, det tror jag de flesta gör, att årsminnesdagen av affären ligger högt över julafton, nyår och födelsedagar.

Jag har inget emot Mona Sahlin, men själva exemplet är så livskvalitetshöjande. Mona gjorde mer än bort sig. Hon måste ha gått hem och grävt ner sig i sängen för att aldrig mer vilja återvända till verkligheten. Hon måste ha tänkt att hela hennes politiska karriär var förstörd, att alla hon känner skulle ge onda ögat för resten av livet, när det här uppdagades i Expressen. Men nu står hon upp igen, och som partiordförande.

Sicka jävla tabbar man kan ta sig förbi. Ta på dig festblåsan och fira det imorgon och kom ihåg att inte ta livet av dig om allt verkar kört nån gång.

Kollade på Seinfeldt. Det var avsnittet när han träffar en kvinna som han tror är kinesiska men som visar sig vara vit brud från Long Island. Hon råkar vid nåt tillfälle ändå bryta på kinesiska och säger ”ridicurous” istället för ridiculous. Inte mycket mer med det. Kinesisk brytning: L blir R. Så funkar det. I Team America World Police går Kim Jong il runt och sjunger att han är ”ronery so ronery” när han känner sig ensam. L goes R!!! Men i svenskan då…när det skojas om hur asiater säger lis och inte ris….då är det ju R som blir L istället !??? Vaddå? Varför blir det tvärt om på svenska?

Men den här piggar i alla fall alltid upp:

Det sköna djuret tasmansk pungdjävul har svart päls och är stor som en mindre hund. En stressad djävul hanterar sitt problem såhär: den börjar lukta skitilla. En del människor blir fruktansvärda under stress. Jag var utsatt för det idag…och herre va man blir trött och förbannad. Då hade jag hellre sett att personen i fråga bara började stinka som ett as och fortsatte med det tills situationen lugnat ner sig.

Sedan ska man inte sticka under stol med att den tasmanska pungdjävulen förutom sin stank också skriker som ett stucket lamm när den hamnar i en jobbig sits. Men de håller sig i alla fall på Tasmanien.

Varför heter den ett skällsord förresten? Tänk om arier hade hetat småfeta blekdjävlar.

Vardagsmornar är en objektivt obehaglig händelse. Jag får feberfrossa av att gå upp tidigt. Och man ska någonstans där man måste koncentrera sig, uppträda civiliserat och där man inte får bestämma över sin egen tid. Väl på jobbet känns det bättre och blir roligare efter hand som dödströttheten rinner av. Men vissa mornar går det hela lite lättare. Det kan till exempel vara när Johan Staël von Holstein skriver Metros kolumn. Med åsikter som att alla som inte har som målsättning att bli så rika att de kan skaffa sig ett privat jetplan är bakåtsträvande kommunister. Eller att…nej det brukar mest handla om det. Johan Staël von Holstein är en mycket intressant 45-åring.

Jag tänkte ta redan på lite mer om Johan Staël von Holstein. Han är tydligen adopterad, och i och med det blev han medlem av Långarydssläkten. När jag gick vidare för att läsa om den glömde jag helt av min ursprungliga tanke.

Långarydssläkten är tydligen världens största dokumenterade släkt. Och 1991 slog de rekord med världens största släktträff på 2 500(!) personer. Ungefär 76 000 nu levande pers är direkta ättlingar till stamfadern Anders Jönsson och om man räknar samtliga ättlingar…manligt och kvinnligt led, ingifta, adopterade och fosterbarn så är över en procent av Sveriges befolkning med i släkten. Till exempel Thåström, Abd al Haqq Kielan som är ledare för Sveriges muslimer och Chippen. Den som är singel kan ju alltid gifta in sig, så nästa gång du drar hem med nån efter krogen, kolla upp om den är med i Långarydssläkten. Allihop har nämligen det här vapnet intatuerat någonstans på kroppen.

Eftersom jag inte har så mycket för mig idag ska jag vara lite kreativ. Svenska språket har ju så många ord…man glömmer liksom använda dem. Med hjälp av synonymer.se kan man utveckla sig själv genom att då och då byta ut kräkas mot kalva, göka (ja det är min vanligast synonym för händelsen) där får man tydligen säga bryna om man vill??? Dö…oj va många…. Välj bland annat mellan: få hembud, avsomna, insomna, samlas till sina fäder, lämna jordelivet, ta ner skylten, kila om hörnet, trilla av pinn, krepera, kola, gå i graven, ljuta döden, skiljas hädan, ge upp andan, stupa, bita i gräset, duka under, stryka med, förgås, slockna och förklinga.

”Vi har samlats här idag för att tillsammans ta far väl av eder mor, mormor, livskamrat, nära vän, granne, ungdomskärlek, älskarinna. Katarina Rudolfsson som nu i våras bet i gräset.” Vi måste utnyttja hela vårt språk…annars försvinner det. Då sitter vi där och säger öööööööööö.

Ja, mycket tyder på det. Sedan igår eftermiddag har jag legat i soffan, i sängen och suttit i en fåtölj i köket. Jag är sjuk. Och när jag har legat och suttit på de tre olika ställena i lägenheten har jag fullkomligt översköljts av bevis på att människan är dum i huvudet.

Igår stod MTV på. Två av tre reklamer är för olika stört dyra abonnemang där man prenumererar på ringsignaler till mobilen. Reklam som antagligen riktar sig till 14-åringar. Men även om man är 14 får man väl tänka lite. Jag kände det att "rätt åt idiotungar som är skuldsatta upp till öronen innan de ens fyllt 18". Hmmm...konstigt så brukar jag inte resonera. Egentligen är det väl de som startar de för världen helt värdelösa ringsignalsföretagen som bär den stora pinsamma skulden…planen från första början är ju att lura pengarna av skitungar. Brinn i helvetet.

Sedan står det i GP att McCain gått förbi Obama i de nya opinionsmätningarna. Denne karl som känner att Irak-kriget SKAAA vinnas och att trupperna bör förstärkas i Afganistan. En stolt amerikansk krigshetsare till är precis vad USA behöver. Obama måste också gå för ”the war against terrorism” eftersom det står på väljarnas önskelista. Faaaaaaaaan människooooooooooor ta er i kraaaaaaaaaaaaaaaaaaagen!!!! Och för att citera Peter. ”Irakkriget…kan man verkligen vinna det nu?”.

I det senaste numret av Allt om historia står det om Titanic. Hur människorna var övertygade om fartygets osänkbarhet…(på samma naiva sätt som många idag tror att kärnkraftverk och slutförvaring av uran kan skötas riskfritt). Och hur livbåtar, med plats för tjugo personer till, låg och flöt på behörigt avstånd från dem som frös ihjäl i vattnet…allt för att människor funkar just så. ”Jag är i säkerhet, varför göra något mer”.

Och sist men inte minst…hela olyckan hade kunnat hindras om besättningsmännen Reginald Lee och Frederick Fleet, som höll utkik efter stora isflak, hade haft en kikare. För de hade tydligen inte det. 1 500 människor omkom, de flesta från tredje klass längst ner i fartyget. De som troligen hindrades av både grindar och vakter när panik utbröt ombord. Fattiga blev diskriminerade – lyder en mellanrubrik i texten. Skulle inte den mellanrubriken platsa i varje jävla text från långt innan Jesu födelse (om han nu någonsin fötts) till idag, den 10 september 2008. Framtiden kan jag inte uttala mig om, men räknat enligt den prognos vi har i händerna….ingen bättring.

Jag hatar just nu världen och allt dess innehåll…ni får ursäkta mig. Det kan höra ihop med min förkylning!

I förrgår krånglade vårt Internet. Då blir jag förbannad. Eller snarare jag får nästan ingen luft…det är som att andas genom ett sugrör. Kan inte komma åt min mejl, allt jag vill googla, beställa SJ-biljett…om jag skulle vilja det. Är man ensam hemma och Internet lägger ner då är det fan kritiskt. Snaran runt halsen. Jag orkar inte ens gråta. Men så ordnade det sig och världen låg ånyo framför mig.

Så idag skulle jag gå in på SR Halmstad. En kompis, Samira, har börjat jobba där och därför är jag numera intresserad av deras lokalnyheter….sr.se/halmstad…och nope…Internet kukar ur. ”Sidan absolutely not to be found” svart text på grå bakgrund. Och jag kände att nääääe, det funkade ju nyss. Fan fan fan för att man betalar för Internet när det strular. Och fan för att man aldrig kan lite på teknik krångligare än en kökssax. Jag andades. Skrev in adressen igen och kom på att det naturligtvis är SR Halland och inte Halmstad. Jag hetsar upp mig för fort. Det gäller jämt.

Jag skriver alla viktiga saker som jag måste komma ihåg i min mobil för att jag inte ska missa dem. Nån räkning som ska betalas eller nåt jag lovat att ordna…sedan sätter jag ett alarm så att påminnelsen ringer. Oftast när alarmet ringer är jag i en sån sits att det inte går att ordna just då. Så jag sätter en ny tid när den ska ringa. Ibland blir det sju åtta påminnelser om dagen som jag skjuter upp tills eftermiddagen, kvällen, nästa dag eller nästa vecka. Det är ett jävla ringande. Och om nån som inte känner mig, kanske bara sitter nånstans i närheten av mig på jobbet eller så, hör telefonen…då måste den tro att jag är sjukt populär. Särskilt eftersom jag inte svarar utan bara klickar bort alla signaler.

Igår kom det ett mejl till alla på jobbet. Det stod att ”på förekommen anledning ber jag samtliga att sätta sina privata telefoner på ljudlös”. Mina ringningar har nog varit irriterande. Men samtidigt tänker nog nån att "där går hon som är så eftertraktad".

Den genomsnittlige bloggaren verkara va 17 år. Blond. Och blond. Jag fyller 27 i år. Har varken barn, fast jobb, VIP-kort, pappa med Nimbus eller kommande läkarstudier. Jag har förvisso tre år på folkhögskola bakom mig, och lösa kurser på GU. Hur som helst har jag börjat anpassa mig...idag på stan blev jag BARA SÅÅÅÅÅÅÅÅ SHOPPING-GALEN. Jag köpte den här:

Och den här skjortan:

Hon brukade ta vansinnigt illa vid sig när någon gav henne kritik. Även det man kallar konstruktiv kritik kunde hon förvandla till en stenhård iskula som hon sköt tillbaka ner i halsen på den som sagt något. Om en vän eller arbetskamrat sa något generellt om något lika generellt ämne kunde hon ge en motattack av rena personliga påhopp, som satte sig likt ett evigt hål av obehag i magen på personen. Kanske någonting om personens utseende, dåliga andedräkt eller problem att komma nära andra människor. Ja hon är verkligen min förebild på alla vis.