grizzlysepistlar

With a rather small amount of sleep in my pocket I took off to outer space. As if inner space exists!!

...or it does. I carried a feeling in my inner space, that I´d never see Hisingen the well known and respected center of Earth again.

If you gather all your friends, ask them to sit down in differed couches and on any chair or whatever they wish in your home, as long as no one is sitting next to anyone else. And you find that only one piece of furniture is taken, there can be one of two explanations.

Either your friends didn't really listen to you but gathered in a big warm bunch on top of each other in a sofa or so. Or, you are lonely. Hopefully at least one miserable sole is sitting on the top of something. And in that case you can always start off from that. One person to concentrate on. You wont have enough things to fill your grey days with to let that one friend down. And thats what brings most pairs of best friends together I would say.

You´ll probably ask yourself why I´m writing all this. And especially why I chose to write it in english since I hardly make myself understood in swedish even. It´s because thats the only language my computer knows well enough for spell check.

Since I started off with one topic and left if for another without any plans to go back where I started you may as well do something else. I´m to tired for this.

Det är inte mycket som förvånar mig längre. Men jag höll seriöst på att trilla av stolen när jag fick veta att Facebook inte har någon funktion där man klickar i vilka andra medlemmar man har legat med. Där varje facebookmedlem rankar sina forna ligg efter olika parametrar som uthållighet, explosivitet och känslighet. Och jag var naturligtvis också säker på att det fanns hela kartor där man kunde följa alla de sexuella leden i community-kompisarnas historia. När man blev kompis med någon ny trodde jag det stod hur många gemensamma ligg man hade, och om man inte legat med samma person, hur det närmsta ”liggledet” på samlagskartan såg ut tex….”I våras hade Matilda ett misslyckat one-night-stand med Fredrik som på Kultur Kalaset efter en vadslagning sög av Ali som varit tillsammans med Jonna, ja alltså blondinen du fick med dig hem efter Jannes svensexa.” Den enda förklaringen till att den här tjänsten inte finns på Facebook måste va att de inte kommit på det ännu. Jag har redan tagit patent på idén ifall de vill köpa den.

Kom inte och säg att världen har varit orättvis. Det spelar ingen roll hur många gånger du slagits över ryggen med vinande rapp från en gammal elkabel av din packade styvfarsa. Eller hur långt du tvingades gå genom mörka parker som barn, kryssandes mellan öldrickande tonåringar, för att få tag i några tomburkar att panta. Kom inte och säg att du inte hade samma chans som andra. Du skulle ha ringt BRIS (0200-230 230), fått en trygg vuxen att prata med. Fyllts av motivation att rymma hemifrån och sedan skaffat dig ett extraknäck som diskplockare för att dryga ut barnbidraget tills studenten är avklarad. Väl på universitetet får du samma studielån som alla andra. Då kan du bli lika framgångsrik som mannen jag tvångsmässigt måste återkomma till…Johan Staël von Holstein.

Jag kom hem från jobbet för en halvtimme sen. Kockan är 19:40. Har hunnit äta och nu börjar det liksom bli dags att gå och lägga sig. Ska upp 03:00 och dra till jobbet igen. Jag har egentligen inget emot att jobba mycket, men dagar som helt saknar fritid borde inte få räknas i almanackan. Jag tänker nog börja göra så. Räkna imorgon som onsdag istället för torsdag, på så vis har jag ju inte missat nånting. Men då får jag fira nyår ensam den första januari.

När man absolut måste prestera någonting…det är då det är som svårast, som tråkigast, och allt annat lockar. Man sitter hellre och läser reklambladen som kommer med Göteborgs-Posten ÄVEN FAST DET STÅR ”INGEN REKLAM TACK” PÅ DÖRREN!!!

Jag tycker om att rita och måla. Eller jag tyckte om det förr..nu har jag inte provat på ett tag men jag antar att jag fortfarande skulle bli underhållen. Jag började i alla fall en abf-kurs i serieteckning, många år sen nu. Tänkte att det skulle va ball att få lite nya idéer. Men faktiskt. Jag gjorde vad som helst för att skjuta upp mina ritläxor. Jag kunde sitta och bläddra i kursböcker från gamla idé- och lärdomshistoriekursen jag gick året innan. Som jag svor över då. Så jag tänkte såhär…man borde tänka ut det man tycker är mest träigt på hela jorden. Jag kan nog säga kemi…baserat på tre gymnasieår. Och om man vill plugga något…då väljer man sitt hatämne. Det spelar ju ingen roll…allt blir ändå trist som fan när man är tvungen. Och så länge man inte pluggar det man gillar så låter man det stanna roligt. Tänk de som läser till gynekolog.

Vår granne bankade i väggen förut...som vanligt...fast tv-volymen va på kanske åtta av femtio ljudenhetsprickar. Lågt. Han bankar jämt. Någon gång när vi har spelat gitarr och banjo för högt för sent. Helt ok. Nån annan gång när vi har pratat högt o lyssnat på musik nån annan sen vardag. Också ok. Men sen har det eskalerat och han kan knacka när man sitter och pratar lågt i soffan en fredagkväll vid niotiden. Antingen är han en total psykopat, eller också en superhjälte med extremt bra hörsel så han kan höra ett pensionärsöverfall ändå borta på fastlandet.

Men idag var det i alla fall droppen för oss, låg tv-volym helt objektivt. Vi satte på mute och lyssnade...och han sov inte ens för han pratade med någon och när Peter hängde ut genom vårt fönster såg det ut som han hade sin tv på också. Då var vi supertysta och tryckte öronen mot väggen och försökte lyssna. Tv-ljud och prat. Men det hördes inte vad de sa. Vi provade till och med med glas mot örat. Men sedan hörde vi ingenting alls. Då tog vi på oss och gick ut och försökte spana in. Lite på avstånd sådär. Då hade han släckt ljuset. Förhoppningsvis för att han hade gått och lagt sig och inte för att han såg oss. I så fall tror han kanske att vi också är psykon. Och om han fick vår idé att gå ut och spana innan vi gjorde det. Då hade han sett oss tjuvlyssna in i hans lägenhet med glas mot väggen. Det skulle ju verkligen övertyga honom.

Det kommer nog bli lite pinsamt att prata med honom om vi ska starta sån där grannsamverkan. Men han ska tydligen flytta snart. Hoppas nästa granne har sämre hörsel.

En dag när hon klev av bussen utanför mataffären kände hon en hand på sin axel. Eller en lätt knackning var det väl. ”Du har inte ett par kronor” frågade han. Den grå T-shirten han bar var till hälften instoppad i ett par blågråa jeans, inget bälte trots att knapphålen i jylfen slitits sönder och inte längre tjänade någonting till. Som tur var bar han kalsonger, och röda var de visst. Hon öppnade nervöst sin plånbok, bläddrade förbi några hundralappar, en tjuga och där i ett av vecken av en slarvigt ihopvikt femtiolapp låg några enkronor. Hon fingrade på dem, kom att tänka på tuggummiautomaten vid Coop där de kunde användas och sa ”jag är ledsen men tyvärr, tar du kort?” Gubben brydde sig inte om att skratta åt skämtet. Han hade redan haft sitt roliga i livet och med tunga steg gick han vidare för att söka lyckan bland dem som stod på busshållplatsen på andra sidan gatan.

Utan att veta varför tänkte hon ofta tillbaka på den dagen. Inte för att hon kände sig elak eller tyckte synd om honom, utan för att hon aldrig någonsin vare sig innan eller efter den dagen någonsin brytt sig om att köpa ett tuggummi i automaten på Coop. Hon ville bara ha möjligheten ifall andan skulle falla på.

Vad är det med genren skräck? För omkring två år sen började jag kolla på skräckfilmer. Och en sak jag upptäckt är hur sjukt bred skräck-genren är. Det kan va vidriga slaffsfilmer som Saw-filmerna. Om de, vilket folk säger, handlar om psyket och hur människor reagerar i olika situationer, så går det mig helt förlorat. Troligen för att jag är så rädd för att få se inälvor och blod att jag går därifrån så fort något händer. Sen finns det underbara vackra varianter, som den spanska skräckfilmen the Orphanage. Läskig men fin.

Igår nådde jag nog hur som helst botten av genren skräck. Inte på ett splattervis, för splatter kan väl ha nån charm. Eller snarare det är rätt hippt nu så det görs massa plastiga och överdrivna fimer med flit. Och de kan va rätt roliga. Men den vi såg igår är inte alls sån. Den heter the Ruins och handlar om några ungdomar på semester i Mexico som hittar en ruin i jungeln. Där finns det blommor som lever. Blommorna attackerar dem och kryper in under huden på dem. Och folk dör som sig bör. Men istället för att bara vara töntig och oläskig har filmskaparna slängt in idén att en läkarstudent ska skära ut blommorna som slingrar sig i de andras kroppar. Läkarstudenten opererar ganska framgångsrikt. Men stämningen blir allt mer uppjagad bland de stackars ungdomarna, mycket på grund av att de inte kan lämna ruinen utan är fast där med sina dåliga odds. En tjej får flipp och går upp på natten med en kniv och ska skära ut blomrankorna ur sin egen kropp. För extra effekt slingrar sig blommorna även i huvudet på henne. När den här galna och väldigt blodiga tjejen ska slakta sig själv räcker det för mig. För första gången sprang jag till toan och kräktes av en film. Min pojkvän blev jätteförvånad.


Inte alls sevärd

På TV sitter det en kille i blå tunn skjorta, de två översta knapparna är uppknäppta och ena kragsidan ligger lite plattare mot axeln än den andra. Organiserat smårufsig frilla, hyggligt nyklippt tror jag. Han har jeans och ser ut att vara rätt humanistiskt lagd. Nej det är inte Thomas Bodström. Han pratar engelska, och medverkar tydligen i nån engelsk film eller serie.

Sen skrev förresten en kompis på msn att en slusk dök upp på hennes internetskärm, på ett community, och undrade om hon tycker om telefonsex. En helt anonym kille. Då undrar man ju om han helt oanonymt går fram till tjejer på stan och frågar det också...och liksom testar på vinst och förlust för man vet ju aldrig. Det kanske blir lite hett telefonsex av det hela till slut. Eller webcamsex. Ett nej är bara ett nej. Men det kanske är lättare att ta när man är anonym. Och när snubben ändå va anonym...då kan det ju ha varit han i den blå skjortan med de översta knapparna uppknäppta. Eller nej...han va ju engelsk. Min kompis använde blockfunktionen på honom.