grizzlysepistlar

Vad är det med genren skräck? För omkring två år sen började jag kolla på skräckfilmer. Och en sak jag upptäckt är hur sjukt bred skräck-genren är. Det kan va vidriga slaffsfilmer som Saw-filmerna. Om de, vilket folk säger, handlar om psyket och hur människor reagerar i olika situationer, så går det mig helt förlorat. Troligen för att jag är så rädd för att få se inälvor och blod att jag går därifrån så fort något händer. Sen finns det underbara vackra varianter, som den spanska skräckfilmen the Orphanage. Läskig men fin.

Igår nådde jag nog hur som helst botten av genren skräck. Inte på ett splattervis, för splatter kan väl ha nån charm. Eller snarare det är rätt hippt nu så det görs massa plastiga och överdrivna fimer med flit. Och de kan va rätt roliga. Men den vi såg igår är inte alls sån. Den heter the Ruins och handlar om några ungdomar på semester i Mexico som hittar en ruin i jungeln. Där finns det blommor som lever. Blommorna attackerar dem och kryper in under huden på dem. Och folk dör som sig bör. Men istället för att bara vara töntig och oläskig har filmskaparna slängt in idén att en läkarstudent ska skära ut blommorna som slingrar sig i de andras kroppar. Läkarstudenten opererar ganska framgångsrikt. Men stämningen blir allt mer uppjagad bland de stackars ungdomarna, mycket på grund av att de inte kan lämna ruinen utan är fast där med sina dåliga odds. En tjej får flipp och går upp på natten med en kniv och ska skära ut blomrankorna ur sin egen kropp. För extra effekt slingrar sig blommorna även i huvudet på henne. När den här galna och väldigt blodiga tjejen ska slakta sig själv räcker det för mig. För första gången sprang jag till toan och kräktes av en film. Min pojkvän blev jätteförvånad.


Inte alls sevärd